har äntligen vaknat
vår törstiga själ behöver henne
outhärdligt lång har tiden varit
medan hon i fjärran varit på semester
kanske utsträckt på Rio-Janeiros heta strand
Hon strålar åter från nybadad himmel
dagar och nätter har vi på henne tänkt
och saker som hänt
det som vår törstiga själ en gång fått dricka

Kom ut på stigen där möter oss ingen
kvällen drömmer åter blekröd
kring de tigande träden
vägen löper långsamt framåt
stiger varligt och ser sig länge om
efter solens blänkande skiva

*

kommentar sömntutan
Fenix911 Fint skrivet. Kärleksfullt, mjukt,
2017-03-15
20171118 Kungskobran Väldigt fin