Hon visste inte om hon skrek eller gjorde motstånd, hon visste bara att hon befann sig i overkligheten och att den gjorde ont och att Gud stod i dess utkant och väntade otadligt på att hon skulle komma och lägga sig på offeraltaret. Fanns det inget annat som kunde linda smärtan? Hon hade frågat Gud om det igår kväll, men som vanligt hade hon inte fått något svar. Han var stum och dum och hon hatade att hon fortfarande älskade honom och trodde att han fanns och var både god och allsmäktiga och bara lite lat just nu.