var blev det av alla dina drömmar
du drömde en gång
alla drömmar där fåren gick fredade
över vildgräsets böljande hav
vad tänker du när du ser världen idag
ser dina ögon goda värden
eller ser de främlingar som inget hjärta har
längtar du tillbaka dit godheten bor
där din saknad inte gråter
lever gamla tider
bland tindrande stjärnor
där främlingar nu bygger städer på taken
långsamt tiden tingens väsen tär
ljudlöst trampar livets häl
hur länge till får dina ögon
se världar utan att slockna
vem stal alla dina drömmar
var det skatorna
medan du satt i stora salen
och dina ögon lyssnade
vinden genom trasiga fönster
och prasslande husens bröst
var blev det av alla dina drömmar
du drömde en gång
om att människor kunde vara goda

var det du som tre gånger stod
och ropade på dig själv
men
tystnad
en darrning i vägens damm
en flämtning inget mer
du ställde dig på vägen
ropade till mörkret: kom!
tiden gick
till slut nådde du en blodfläck
som kallades för minne
då suckade du
torkade dina trasiga skor

var det alla skatorna som sådde skogen
för inte var det väl domherren
med sitt granna bröst
och sin välsmorda röst