För trettiofjärde gången väntade jag på
postbilen, hoppet dalade varje gång
jag såg den passera
men idag kom det äntligen Ditt brev!
Stod där på asfalten och tårarna bara rann
jag kunde inte sluta, det var glädjen som
forsade över Du levde!
Om du visste vad jag saknar dig
om du visste vad som hänt
trodde att jag förlorat dig att du satt gisslan
någonstans. Fältposten som kom igår
var ett smutsigt skrynkligt brev,
skriven med darrig stil, som om du skrivit
på dödens brant. Brevet var svarta plågor
golvet rämnade under mig när jag läste,
ville gömma mig under sängen
och vet du vad det värsta var? Jo, att
inte kunna vara där, när du kände det så.
Jag gick en dag i ångest innan jag fick
besked om att du levde. Namnet längst ned
var nästan oläsligt, men till slut
gick det att tyda, brevet var inte ditt!
Innan jag skickade brevet tillbaka blåste
jag värme på brevets bultande hjärta
tänkte på mottagarens smärta. Men
bättre ett brev än inget och glädjen kan
redan slagit rot i hennes hjärta.
Och idag kom ditt brev jag väntat på
jag höll det i handen länge, kände
dina fingrar hålla om det, när du
postade det, när du skrev det.
Kände din doft när jag vek upp arket.
Det var du.
Älskar dig!