Ben var ganska kortväxt kraftigt byggd med tunt hår, han sa själv att han var 1/4 blods indian.
Jag kommer inte i håg hur vi träffades men han kom hem till oss ibland och hade med ett svart häfte som var fullt av tättskrivna dikter.
Han ville gärna läsa upp några av sina dikter för oss och det hade vi inget emot.
Vi satt på den lejongula heltäckningsmattan och lyssnade andaktigt.
Han läste med tydlig röst, vi hade inte alltid  lätt att förstå fastän vi kunde bra engelska men sade ingenting till Ben om det.
Jag kommer i håg en dikt som började Amber from ash is filling .
Han behöll alla dikter för sig själv vi fick aldrig några kopior.
I bland läste han dikter från andra Amerikanska Poeter b.la. Carl Sandburg den stora Svensk Amerikanska poeten.
Jag kommer i håg ett avsnitt .
Några nybyggare kom ridande då markägaren red i fatt dom med sitt gevär redo och frågade vad dom gjorde på hans ägor, nybyggarna blev upprörda över hans arroganta ton och frågade,
 
From who did you got this land,
I got it from my father,
 from who did he got it,
from his father
from who did he got it
He fought for it
Well we´ll fight you for it
 
En dag  kom Ben hem till oss och frågade om vi ville följa med till Tijuana i Mexico
Världens bästa tjurfäktare El Cordobes skulle fäkta.
Det var ca 2 timmars körning från Los Angeles där vi bodde till den Mexikanska gränsen som låg i utkanten av San Diego.
Ben  hade en gammal Wolksvagen buss, en riktig hippie buss, det var blommor målade på sidorna och det stod med stora bokstäver, Make Pice not war på bägge sidor och anti kärnvapen symbolen både fram och bak.
Ben  dök upp tidigt på morgonen, han hade två kompisar med sig så vi var inalles  4 stycken.
 Det var som vanligt klarblå himmel och det  började redan bli ordentligt varmt.
Bussen hade bara två sittplatser framtill  vi andra fick sitta  bak i lastutrymmet, det var  ett enkelt påtgolv och det fanns bara några  smutsiga kuddar att luta sig emot.
Det fanns  inga fönster på sidorna men ett litet baktill och ett mot förarsätet.  
Dom hade laddat upp med öl och det tog inte lång tid tills den första hash ciggen tändes och gick runt, stämningen var på topp.
John var nog den enda som egentligen var en hippie , han hade långt svart hår pannband och brokiga kläder.
Phil var snaggad han skulle skickas till Vietnam om bara några veckor.
Värmen steg inne i bussen och vi knackade då och då på rutan så att Ben skulle stanna och någon av oss fick sitta fram  ett tag.
Äntligen var vi framme vid gränsen, det bestod av några slitna byggnader och en bom.
Några uniformerade vakter med slok mustascher stod och rökte i skuggan, en av dom gick fram till oss och ställde några frågor, när han hörde att vi skulle till tjurfäktningen med El Cordobes sken kan upp uppenbarligen stolt över att världens främsta tjurfäktare  var i lilla Tijuana.
Han öppnade bommen, några papper eller pass behövde vi inte visa upp.
Jag fick sitta fram, vi kom ut på en smal dammig grusväg, på bägge sidor av vägen på kullarna bredde skjul av korrugerad plåt  masonit och brädlappar ut sig så långt man kunde se, det såg mycket fattigt ut,
Här och var såg man några kvinnor klädda i svart och barn som lekte runt skjulen.
 
Här skall man helst inte stanna sade Ben och  gläntade  på handskfacket, där låg en laddad pistol, den har jag alltid med mig sade han.
Efter ett stund på dammiga vägar som kom vi till Arenan, det verkade som Ben hittade överallt.
Det var massor av folk och fullt av skrottiga bilar, Ben hade fixat biljetter, vi satt mitt emot där tjurarna släpptes ut, jättefina platser.
Arenen var helt rund och i tre våningar , vi satt på mittplanet bland alla Mexikanare, dom hejade glatt på oss och såg glada och förväntansfulla ut, några kvinnor syntes inte till.
Stämningen var på topp, folk skrek och gastade, den typiska Mexikanska musiken hördes hela tiden.
Förshower pågick hela tiden med danser och fantastiska uppträdanden i färggranna kläder.
Efter några förfäktningar med mera oerfarna tjurfäktare  kom äntligen huvudnumret.
Stämningen steg på läktarna.
Tjuren var en bjässe av aldrig skådat slag speciellt utvald för detta ändamål, den släpptes frustande in på arenan och jagade omedelbart i fatt det speciellt utvalda pojkarna som befann sig på arenan,
 de räddade sig i sista minuten bakom skyddsplanken.
Ljudnivån på läktarna steg, pojkarna blev allt djärvare och djärvare
 plötsligt kom en av dom inte undan, tjuren slängde upp honom i luften, backade för ett nytt anfall , arenan susade och kokade, in på arenan rusade undsättare för att avleda tjuren och lyckades hindra den från att på nytt anfalla.
Pojken reste sig upp och vinkade åt publiken, synbarligen oskadd, alla jublade och applåderade, synbarligen lättade.?
Nu kom picadorerna i sina fantastiska dräkter in på arenan ridande på sina vadderade hästar, tjuren vände sig omedelbart om och attackerade hästarna med stor kraft gång på gång , ryttarna manövrerade sina hästar med stor skicklighet , till sist stötte de sina sina banderillos i tjurens rygg.
 Äntligen kom El Cordobes in på arenan i sin silverbroderade väst svarta byxor och speciella huvudbonad, jublet från läktarna kände inga gränser.
Han steg majestätiskt fram med ryggen mot tjuren som stod frustade en bit bort och vände sig utstuderat långsamt om, tjuren skrapade otåligt med framfötterna,
 han steg fram med sitt röda skynke, utmanade och skakade, tjuren tog sats och ångande frustande med full fart rätt emot El Cordobes
 I sista minuten med hornen snuddande vid den broderade silver västen vek El Cordobes sig åt sidan med utsökt elegans.
Jublet kände inga gränser.
Han vände sedan med ryggen mot tjuren igen  och tog emot arenans applåder med en lätt bugning.
Proceduren upprepades gång på gång med samma elegans och dödsförakt, tjuren blev tröttare och tröttare, nu var tiden mogen.
Han klev sakta fram mot tjuren, rörde sig långsamt och försiktigt,
spände ögonen i honom och kom närmare och närmare , tjuren stod som paralyserad , arenan var dödstyst, nu var han alldeles intill, plötsligt blixtsnabbt for svärdet fram och tjuren föll död ner.
Jublet kände inga gränser, El Cordobes tog emot applåderna med stor värdighet och bugade sig åt alla håll på arenan.

Infarten till USA var en kontrast mot Mexikos, stora bommar stoppade gränsen, beväpnade vakter, alla fick stiga ur sina bilar och följa med in i byggnaden intill, bilen undersöktes noga.
Pass och handlingar kontrollerades minutiöst, ett mindre förhör togs vid,
vad är avsikten med ert besök?
blanketter måste fyllas i, har ni haft kontakt med kommunister? har ni varit med i något eller haft samröre med kommunistiska partier var några av frågorna.
Äntligen igenom, vad hade jag gjort om dom inte släppt in mig, kvar i Tijuana utan pengar utan att kunna Spanska.