att överleva

är det att leva som skugga bland skuggor

tidlöshetens liv

Då vi ser skuggornas färg

smälter de samman med rymden

ger oss driv

mitt i orkanens öga

fransad av vind står urträdet starkt

fastän hösten försvann in i trädet

Vi lyfter i vinden som av andeväsen buren

så lyfter stingande tankar

slingrar mot rymdblått liksom röken bleknar i skyn

blir borta, se solen lyser nära molnbergens toppar

och vardagens hjälte på berget

Månljus flyter mellan våra händer

flätar samman då och nu till ljusets bro mellan våra hjärtan

Kramar <3