kan pappersord
torka tåren
läste smärtan. vintern
hoprullad
mellan raderna
Öppna fönstret släpp in ljuset!

i det lilla barnet är vi alla lika
både fattiga och rika
en del har tur och finner ro
i sitt lilla fågelbo
medan andra inte har samma
det lilla barnet bor ända kvar hemma
alla våra jag. alltid

mörkerängeln slår ut sina vingar
frostrosor blommar på nakna grenar
om du hatar det liv du har
(förstår hur svårt det är att förmå
förlåta. barndomen)
Emerich Roth kunde förlåta
avfyrade inte det dödande skottet
mot nazisten
fast nästan hela hans familj blev utplånad
i gaskamrarna
Emerich Roth en av de sista överlevarna
från koncentrationslägren

förmår vi ge förlåtelse
vet då den största glädjen är
att ta emot den
tänk också på när du hatar färgar
frosten själen svart. det blir natt

ingen kan dela. bara delta
Golgatavandringen
vi lever olika. en del älskar dagen
en annan natten
men det viktiga är att vi ser varandras bördor
de frön som såtts i utsatthetens åker blir stenar
vi kan bara delta i sorgen
gå barfota
med törnekronan runt pannan
blödande
vattnar vi jorden

då vi går genom vildmarken
utplånas vi av eld. överfalls av grönska
djuren träder fram
för att bo i vårt fågelbo
när de mätt ut nya gränser
kommer de tillbaka. med större tillförsikt
var inte rädd för deras ögon
som glöder igenom din insida



de stryker varsamt över håret
så du läker långsamt