En främling kom fram till mig.

Slog mig på min högra kind.

Jag vände den andra till och den blev slagen likaså. 

Sen kom han tillbaks och bad om förlåtelse.

Jag förlät.

Han grät.

Vi grät.

Sen kom Du.

Min vän.

Du slog mig HÅRT på min högra kind. 

Slagen.

Men inte av slaget, sprang jag gråtande iväg.

Bedjande, "Fader förlåt, min vän".

Den visste inte vad den gjorde!

Främlingen blev min nya vän. 

Den andra mitt hjärtas vän, kom aldrig och bad om förlåtelse.

Men jag förlät, och jag grät.

Och aldrig ger jag upp hoppet. 

Slagen från en vän gör ondare än från en främling.

För den hand som smeker får aldrig vara den hand som slår.....

KB