Om nu väntan och städning
är en reningsprocess
då borde en väl röja jämt?

Jo, nog både dröjer och röjer människan
bara inte som det 'var tänkt'
och säkert inte samtidigt heller.

Är i stort sett varje människa
såväl beroende som lysten på nöjen?
Den som längtar efter att vara i sitt esse

bör väl kunna ses som en sorts narkoman.
Även om en som längtar ihjäl sig
efter 'något att göra

det väl är att se som arbete?
Alltså är du arbetsnarkoman.
Och vem vill inte vara det

om det ger sådan längtan
efter att arbeta men även tycka om
och njuta arbetes frukter?