band jag en krans
av himlens stjärnor att dig lysa
så du ingen sorg mer behövde hysa
Det kan blåsa storm över fjället
det kan falla tårar från himlen
men aldrig jag mig bryr
jag kan bara höra stegen
från din älskade musik
livet blir kallt om än solen skiner
om du går där och fryser
och jag inget kan göra
hela stugbyn i trasor
grottfolket rymmer
aldrig ser du solen
inte heller jag
fick aldrig räcka dig handen

jag stod på bron utan att veta
vad som hänt
och tiden rann under
vilken grymhet av Vanheder