så långt ögat når
en kuperad höstsådd
inbäddad i pudersnö

invid synranden

trädens broderade spetsmössor
ännu inte lövade
och en strimma hav



När vi går mot havet
sträcker sig fälten efter oss
med den långsamhet rottrådar har

när de släpper greppet om
vinterns ansikte