Jag har tvättat, jag har gett linnet stryk
på bara skinnet har jag gnuggat min byk
och i stillhet svurit trohetseden
till alla kvinnor bakåt i leden
Som på skurgummeknän tillbett en gud
med frusna händer och narig hud
För att få tvätta smutsen bort
hänga, mangla när allt blev torrt
Så barnen hela och rena fick gå
slippa spott och spe som små
Dög under luppens syning
i tidernas arla gryning