Lilla fjäril du vilar så trygg i ditt bo
du växer tills du blir tillräckligt stark
sover om vintern och får därmed ro
vingarna bär dig högt ovan mark
fastän skimrande och spröda
Förvirrad och yr när kokongen brister
men av nyfött hopp du kommer att glöda
trots tryggheten du mister
Du får inte den dyrbara tiden mista
även om stormen över blommorna stryker
lev varje dag som den vore den sista
trots elden från brasan ibland den ryker
böj ditt huvud så stilla och allting glöm
allt är bara årstidernas ström

Kärleksfulla kramar <3