sover träden sin vinterdröm
men liksom virvelvind i skog
sopar löven torra
dör stora ord på vår tunga
då längtar vi bortom frostens vita ansikte
till tiden då sol med förnyat hopp
värmer sinnet och vår frusna kropp

nu är tid bortom tankens utmarker
då vi alla när en frusen längtan
instängd mellan ljus och mörker
pulsar vi knähögt genom snön
stampar sörjan som klänger sig fast
bildar en grådaskig mask

över årets svikna löften

kom ljus! kom lykta av hopp
en krans av stjärnor de lysa
ännu runt månens frusna yta



kramar <3