den första svajande sången
svävar över taken
plötsligt öppnar sig himlen
och jag står med famnen full av ljus
bandet mellan himmel och jord
vibrerar i glädjerus
genom dystra skogen vandrar ett sus
det som var slutet öppnas
knoppar sträcker sig mot ljus

att insikt och tvivel sammanfläta
tiden tär långsamhetens häl
vi solar oss i regnet
medan koltrasten sjunger
sin första bräckliga slinga

till vårens själ