Kära tanke,

Jag förundras av dig och den makt du har över mig. Eller jag över dig? Ibland är du min bästa vän, mina drömmar och min tillflykt. Ibland vill jag bara döda dig.
Du skrämmer, du lugnar. Du lägger till och drar ifrån, och du tar dig rätten att existera på platser och i former bortom min kontroll. Du är både frihet och fångenskap. En ständig följeslagare.

Jag vore så innerligt ensam om du inte fanns.