Ligger på bryggan

tårna i vattnet gisten

eka vaggar i

röd gryning dofter av död

ligger tung över viken

smyger skräddaren

i fotspåren av mannen

med glorian på sned

kretsar olyckskorparna

till synes oberörda

över poetens

oförmåga se tecknen

mol tysta skriken

bubbla upp ur bottenlöst

mörker vandrar kylan in

lägger sordin på

sorgen lika svart som den

dag han målat med

tjära skvallrar daggen om

att ljusa tider randas

när permafrosten

lämnat hans dystra sinne

ska orosandarna

återvända till mörkret

sjunker flötet napp igen