Solen har nått linjen över  horisonten, vi be till Gud för att få ut  lidande ur och den förvandla till gyllene bron,

 våra hjärtan är is bolar  Men, eller låtsas vara eldig, hade vi inte tur bara.

Vi omfamnade varandras framtid i samma hög skolegebank

men nattens armband på internet gav mig möjlighet att träffa ett annat poetiskt utrymme.

Och plötsligt  bergen gick genom oceanerna blev våra kroppar vita som elfenben i de stora frostiga rynkorna. Våra kroppar har blivit fingrar i vågorna.

Poeterna  är våra vänner de  addender uppskattningen av azurblå  hans händer har drivit bort  molnen, himmelen är blå och havet är  grön, månen är full och stjärnorna bottnar dinglande upp  i vårt ord genom drömmar.