vad är vi utan våra minnen
vad är vi utan våra drömmar
vad är vi utan grunden
alla de lyckliga skratten och kärleken
de behöver vi varje gång
när hagtornsbuskarna pladdrar
sticker ut sina nålar
för att döma ut själen
och när det gnisslar i flöjeln
som svänger efter vinden
då värmer blomsterprakten
från våra minnen
den sköra själen

lev i nuet och sommaren
se blommorna på marken
se dammen har en regnbågscell
öppna dina sinnen
låt dig kramas av nuet
känn glädjen fylla ditt sinne
det vackra bär vi i vårt minne
det får oss att leva när mörkret
vill invadera själen

Då brinner ljuset i himmelskronan
ännu starkare än förr