…är att en aldrig kan vara säker på att det han yttrar är en sanning, en tänkt sanning, tänkt ut av hans eget huvud eller ett citat som kan vara tretusen år gammalt eller något han hörde som replik för någon vecka sedan i något som helst sammanhang.





(Som du ser föreställer bilden en del av Stockholm, strax innan den stora omvälvningen som du ännu kan se spår av blott en 246 år senare. Bara att här, före det som komma skulle, känslan i det fantastiska vilket väl ännu saknas)