...är att han verkar vara så förtjust i sig själv. Bara att det är en kärlek under villkor. Uppfylls de i mindre grad är han mindre benägen att finna sitt eget sällskap som just underbart. Medan om han verkar vara 'i fas' med upplevelsen, känner sig mer tillfreds, både med sig själv och upplevelsen i sig. En del människor hävdar bestämt att kärleken till annan börjar med kärleken till sitt egna jag. Det de egentligen menar med det är förstås att det är lättare att acceptera andras existens och ståndpunkt, om en själv har någorlunda ordning på sig och verkar gilla sina egna som ställningstaganden. Påminner något om en novell han läste en gång.




(Bilden av några skyltar duktigt placerade över en väg är så kallat 'känt område', bara att en del människor kallar det för centrum för bus, åtminstone nattetid, området vägen passerar genom. Turistrådet kallar det säkert något annat, även om själva platsen Gamla Stan, har blivit utdömt och otjänligt för att bebo, för att kvaliteten i staden är en smula omtvistad. Ändå finns det individer som bor och jobbar på 'området'.)