Du spelar din fiol
för folkens vimmel,
du sol
uppå min himmel.
Du nynnar på din sång
och fast natten är så lång
så är den kort.
Bort
med sorg och plågan,
här brinner kärlekslågan,
här har vi bytt
skuggorna som flytt
mot kärleksrus
och evigt ljus.


*
Dikten uppläst



Se meningen!

LÄS -Poesi är tät-