Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ibland händer det bara. Det har hänt mister Bister. Han skrev en novell om Berit och Krister. Mitt i, eller i alla fall någonstans i mitten säkert, fick han för sig att spara. Då hängde sig systemet. Ingenting hjälpte. Den var bara borta...


Något litet om verkligheten




Bilden här ovan är ett lättsamt samarbete mellan mig och kameran. Det är ett musikinfernaliskt konstverk.

Verkligheten behöver förklaras.
Som exempel idag,
kan Mona göra

dig en tjänst.
Hon har två
telefoner och Mats

undrar över precis
varför. Så när
han har tänkt

över saken i
sådär två månader
eller så, då

tar han äntligen
bladet från munnen
och som frågar.

Svar får han.
Svaret gjorde honom
lätt som undrande.

Vilket det var?
Är du säker
på att du

verkligen vill veta
det? Du vill
fundera på saken?

Då säger vi
så. Att udda
må vara jämnt.

Spännande fortsättning i
del två av
novellen om Mona D.

del två av,
novellen om Mona D.
Själva fortsättningen då.

Det regnade ute och det hade regnat stadigt hela dagen. Ändå gick Mona och handlade. Hon ringde en vän som gav henne svar på tal. Hon talade om B. Plan B. Plan A hade nog gällt om hon själv fick välja. Det fick hon inte. Verkligheten valde åt henne. Sedan ringde telefonen och Mona hade just det där på hjärtat som resulterade i plan B sedan.
'Jag har fler än två telefoner, bara att jag har dem till litet olika saker. En att ringa med, en att skicka sms med, en till att fotografera med, en att spela enkla spel i och ytterligare en att... Men det där sista är du nog inte intresserad av så det sparar jag till en annan dag.' Mona kunde verkligen reta gallfeber på Mats, bara att hon fick det att låta som någonting helt vanligt. Som oskyldigt. Eller så visste hon. Kanske visste hon. Han gjorde det sannerligen inte. Just när hon var på väg att berätta allt. Då var det som om hon kom på andra tankar plötsligt och höll inne med det där sista. Det behövde förstås inte vara något viktigt, något tungt vägande... ...skäl som gjorde att... Å andra sidan kunde han ju aldrig veta. Sedan verkade hon som glömma hela saken och så ett halvår senare kom svaret. Och var ju 'spåret kallt'. Det var ingen som nyhet längre. Han kunde inte göra stort mycket åt saken. Det var ju när allt kom omkring 'inte hela världen'

Fullständigt onödig fortsättning i del tre,
kanske finns där även svaret.

Fullständigt onödig fortsättning på novellen om Mona D.
Del 3, avslöjandet.






Prosa (Kortnovell) av lodjuret/seglare VIP
Läst 300 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2018-06-20 19:34



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP