Nattsvarta dagar
när molnen är tunga finns
det alltid hopp om
att regnet ska driva bort
och solen ska kliva fram

kåda blir bärnsten
med tiden, liksom sorgens
tårar blir glädjens
när ljuset tittar fram en
droppe urholkar stenen

och lättar bördan
för en stund, tyngden faller
och bröstet andas
när mörkret skingras och
regnet sakta faller ner

Solglasögonen
åker av, kisar och ser
att molnen lättar
inga rödgråtna ögon
mer, ser mot himlen och ler