Kunskapens träd har många grenar

det där med ha en trosåskådning, förtröstan, övertygelse
ideologi, förhoppning osv

Men hur närmar vi oss en troende? Varsamt med hänsyn.
Respekt för en annan åsikt, om vi inte delar den. Det
religiösa utbudet är vidlyftigt idag.
Allt ifrån kristendom
till olika sekter. Alla har sin speciella nisch,
plattform de utgår ifrån med brinnande hjärta.
Och alla - ja de som brinner mest försöker idogt rädda
andra förtappade,
ge dem möjligheten att komma till Paradiset.

Jag kan inte svara på om vi svenskar var lyckligare, när
kristendomen var en tungt vägande faktor i svenska hem
med Bibeln i högsätet.
Andaktsstunder och husförhör. Känns mera som en
tuktan att hålla bonden ifrån glaset och ta hand om djuren,
frugan och barnen.
Var nog mera hustrun som satt där hukad över psalmbok
och krans, när hon hann mellan köket,
slitet med djuren, barnen och tvätten.

Nog är det så i stunder av djupaste kris - att om det inte
finns någon hand att nå, så närmar vi oss kyrkan.
Det är ett yrke som andra, men med mänskliga mått mätt,
så borde prästen ha ett mera rundhänt sätt.
Men så kan det finnas den avige själen, liksom inom
alla yrken, som håller strikt på regler och rutiner.
Ett fyrkantigt förhållningssätt inför omvärlden.

Kyrkan har förändrats och det ger andra religioner och
sekter möjlighet att växa.
Har en granne som är Jehovas vittne.
Nu tillhör jag inte dem, men tar ibland emot skrifter och
fick en nyss, som fick mig att läsa,
för den behandlar just ett viktig sak som vi alla behöver
ta till oss och det är generositet.

Det är ett sätt att visa omtanke om sin nästa att vi vill
det bästa. Jag har iakttagit hur lätt det missförstås
att vi bryr oss. Från att vara generös är det lätt att dra
in armarna av rädsla för att få ett blått öga.
Och idag gäller sorgligt nog att se upp, för det finns
många samvetslösa som gärna äter upp både handen
och resten och spottar ut skalet.
Det skapar igelkottar och vad har vi då?

Ett samhälle till brädden fullt av mörka krafter och
stängda dörrar. Ett frysande samhälle med många sociala
problem, olika sjukdomar, drogmissbruk, våld och ensamhet.

Det är ju så att erfarenheten visar på att generositet och
lycka ofta går hand i hand. Aposteln Paulus skrev att
"Gud älskar en glad givare". Paulus sa inte att de gav
för att de var glada,
utan tvärtom - de var glada för att de kunde ge.
Delad glädje är dubbel glädje!

Generositet aktiverar delar av hjärnan som är kopplade
till bl.a. glädje och vänskap, vilket skapar varma
känslor. En studie vid Harvard Business School visade
att "de deltagare som lade pengar på andra i stället
för sig själva kände större lycka" än de som inte gjorde det.
Det är givandets glädje!
Oftast är det tanken, inte priset när vi ger, som räknas .
Alla mår vi bättre av att hjälpa varandra.
Generösa människor ger gärna av sig själva -
både av sin tid, kraft och omtanke.

En sådan livsstil har positiva effekter,
inte minst på hälsan.
Vi kan sprida givandets smitta som ringar på vattnet
och vi mår alla bättre.

Tack för ordet