Det var en gång en gosse, som hade inköpt en artikel i en skämtaffär. Oavsett vad svaret skulle kunna vara, skrev pennan bokstaven ‘B’, som i ‘Plan B’. Så fick han för sig att ha med sig den då det blev dags att skriva ‘högskoleprovet’, trots att ordet högskola kan stå för litet av varje och att ett prov kunde bestå av litet av varje. Så kom då den stora dagen och han satte sig en smula av anspänning i kroppen belagd ner på stolen för att sedan på signalen börja skriva svaren. På alla frågor skrev han, alldeles oavsett vad som begärdes av den som gjorde provet. B, istället för att exempelvis redogöra för de fyra räknesättens betydelse genom uppvisande av exempel på papperets yta. På de tvåhundra frågor som provet bestod av skrev han ett enkelt B. Varje fråga var oavsett ämne, förfogad över på det viset att de utöver svar även krävde att svaret kunde bevisas genom ett stående exempel. Som för att försvåra för möjliga fuskare? Kanske, men i vilket fall förevisa att eleven förstått principen bakom varje enskilt svar. Varje fråga var utformad så att det klart framgick ett ‘varför’ som skulle besvaras med en sorts ‘därför’. Skämtartikeln var en penna med speciella egenskaper.
rafflande fortsättning i del två

del två av novellen 'Provtagning'.
Veckan innan hade han suttit som passagerare i ett flygplan för amatörer. Planet hade en pilot och piloten tog upp passagerare en i taget om personen kunde betala för sig. Det var ett sjöflygplan där piloten tog även andra uppdrag för att dryga ut kassan. Det var ofta någon som ville flyga till 'hemlig ort', det vill säga kunna landa på en sjö eller en lugn sträcka av långt vatten. Som en större å eller liknande. Huvudorsaken brukade vara att dit de for gick det inte att ta sig på så många sätt. Det gick inga vanliga vägar, personen ifråga ville komma nära och hade kanske inte lust att vara 'en bland många' och sedan göra byten för att komma dit den ville. Flygplanet var därför försett med en ponton på vart ställe där det i vanliga fall satt ett hjul, men kunde även förses med hjul om situationen så krävde och underlagen var någorlunda jämnt. Piloten hade inget emot att ta litet risker, om bara betalningen var därefter. Någon gång, kanske två eller tre, av några hundra, hade planet en sak som var pajad. Det gick att få tag i reservdelar, men ofta nog hade piloten olika små fack i planet där det kunde rymmas delar som medgav lagning som kunde föra flygplanet till en flygplats där det gick att reparera om olyckan skulle framme. Och det hade hänt, att en sådan förutseende pilot kunnat ha nytta av att 'ha tänkt på saken innan'. Personen som senare skulle göra sin skrivning, tyckte om olika slags utmaningar och att resa med flyg till märkliga platser, eller att delta i ett prov med en penna som bara kunde skriva B, vilken frågan än var. Det roade honom. Dessvärre hade han inte räknat med att provet skulle vara utformat så som det var. Att ha förväntat sig bara att skriva in en bokstav, det hade kunnat hjälpa honom hyggligt. Genom att oavsett vad svaret var, det nog kunde givit honom en viss procentuell chans om alla frågor hade tre svar, i form av A, B eller C. Som det nu var fick han tillgripa 'Plan B'.

(Nämn fem saker.
Provtagning. Plan B. Skämtartikel. Pajad. Ponton.)