Sångerna är andra nu
som gamla ekon ur grottor
vi en gång besökt
Grumligare vatten men huden
lika len

Lyssna
Jag talar till dig:
"-Länge var natten mörk och är det ännu
Möss och råttor gnagde våra gamla ben.
Ur benresterna reste vi oss gång på gång
som gamla tennsoldater"

Vassa
men också avrundade och lena
blev skelettdelarna
i vattnet
som nästan dränkte oss

Mörka vatten om nätterna
Dagtid grumliga och grå
Morgnar fulla av radiobrus
och tankar på helande kraft
kommen ur naturen
vi fortfarande delade

Nu vill jag fråga:
"-Vart tog vi vägen. Hur lång är en tid av ovisshet?
Om du vet så kalla gärna sanningen för depression
Det gör ingenting
Havet är ändå lika vackert
lika jadegrönt viskande i vassen"

Algerna därute bildar
grumliga öar

Vi simmar mot grottan nu