natt

natt

den mörkaste svarta

natten

det blev så tyst här nu men

varför

då

säger ingen något

ni bara sitter här i en halvcirkel med

korslagda ben som om

ni väntade att

få något

jag förstår inte

jag ger er bara smulorna

från igår

jag kan höra fåglarna kvittra

utanför

men det är jag

som

sitter högre på en svajande gren

av den fiktiva björken

i parken

och

sjunger ensam i natten

fanns där någon

hona

jag vet inte väntar jag på

någon?

med

spröda vippande

fjädrar på

stjärten