ser alltid till att det inte går att slappa med uppmärksamheten. kvick som en vessla smiter hon ut genom ytterdörren innan jag hinner blinka. med ett skriiiiiiii skrämmer jag antagligen grannarna så de näst intill tror ett mord är på G . jag ser livet rulla förbi som en film i snälltågsfart. därpå ser jag chefen jaga mig genom stan med ett jaktgevär i handen. hennes ögonsten :(

som väl är har jag inga skor på rusar nedför stentrappan över stenplattorna hinner hugga tag i bengalen innan hon försvinner ut genom grinden och den brusande trafiken.

tala om ångestlopp. blir sittande en stund på köksstolen och svimfärdig droppar långsamt ut genom varje por. därpå tar jag ett allvarligt plenum med fröken om hur hon uppför sig.

Bengaler är väldigt mycket själv och vill springa lösa bland markernas gräshoppor bekymmerslösa