Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En verklig fantasmagori - kallfusion människor emellan


Martall i soluppgång

Unga ögon - sluter sig - i en njutning - som överväldigar , den medskyldige betraktaren... maktlös - inträder han - i hennes högfrekventa rum...
'
kysser med tungan - hennes nu lyckligt leende mun...

en stum njutning - nacken lutad spänd bak - blicken ofokuserat fäst - vid vita tak...


han - slickar hennes bak - vid minsta tvivels tryck

sprutar skit ur den - han tvättar henne - likt ett barn...


stönar i natten - grannars skval lyckligt nog tystnat
det är liksom väggarna i fantasie målningar - står där och lyssnar


knusslet fyller rummet med en stämning som
liksom fyller rummet
när solen börjar stiga


och ljusets klarhet vaknar


ingen saknad träffar hjärtat armt
nakna rumlande
vakna till dagens varma kall


martallens brinnande toppar
på en avlägsen skärgårdsö


i molnen likt en armada


skymmer ännu solens strålar

ifrån att blända kyrkans evighets frö


Sofia kyrkan träffas först

visdom glimmar kyrktornets trappa vindlar - meter upp


en kompositör - pekade på kyrkan
som nioåring sade sitt första ord; 'tupp'

10 år Stig Larsson...




Bunden vers (Sonett) av Marcus Beijar Mellin
Läst 171 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2018-08-15 11:04



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Marcus Beijar Mellin
Marcus Beijar Mellin