I nattlig vaka utan stopp,
utan ände,
tände
tanken ett hopp.
Mörkret så svart,
men hoppets idé
fick mig se
varför och vart.
Vaktankar slutade fråga,
jag kunde ju våga
att tro,
att sömnen är möjlig,
och kroppen blev böjlig
och fann äntligen ro.


*
Dikten uppläst



Att beröra

LÄS -Poesi är tät-