nattens gäster lyfter mot skyn
när de ser mörkret lever rövare i byn
vad får alla som kryper
frost i käken som nyper
mörkret sprider

aldrig ett korn av sanning
det är skeppets magra bemanning

slagfältets hjältar
fyller sina näsborrar med dimma
lutar sig mot sin heder
håller knutna näven
i bröstfickan

gläds åt darrgräsets silver
ser dropparna på strået

dropparna till livets huvudstad