Du ville igenting säga.

Du kunde ingenting säga.

Vem skulle trott på dig?

Så många år du bar på det själv.

Så många skal du fick klä dig i för att orka leva.

Du var stark, hård och rättvis.

En dag väckte musiken något i dig.

Sen var det några rader i en bok som sa dig något.

En gång var det en ton i någons röst som dröjde sig kvar.

Det var många år mellan varje tillfälle.

Men en dag var tiden mogen.

Du vågade berätta

Du blev trodd på.

Du är fortfarande rättvis och stark.

Du behöver inte längre klä dig i lager av hårdhet

för att leva.