- Mor, hunt ser haved ud?

Det var innan jag började skolan,
jag hade inte varit vid havet och jag undrade
mycket hur det kunde se ut.
Mor tänkte en stund, torkade händerna på
kökshandduken och sa:

- Haved e' liasom, som ett stort, stort vann.

- En vannkorra, en sunn som de bler po gåren ette de har rajnad? undrade jag.

- Ja, som en stor, stor, vannkorra, en kan nästan ente tänka ud hur stort de e', sa mor.

Jag tänkte och tänkte, jag visste precis hur en "vannkorra" såg ut.

Det tog något år innan jag kom till havet.
Det var ungefär 1 mil dit, vi hade ingen bil
så det var ett stort företag att ge sig iväg så långt.

Men när jag änligen fick se havet, minns jag att jag blev besviken.
Det såg inte alls ut som en "vannkorra".
Det var så stort, stort, man såg inget slut på det.

Men det berättade jag aldrig för någon.