.
Det fina med Torkel är att han 'bara är människa' och på så vis kan föregå med goda exempel. Som att visa framfötterna utan att trampa någon på tårna precis.

..
En fördel med att vara Torkel, måste vara sin goda vänskap med en människa som Monica, Sixten, Berit eller Agathon, Maximilian eller Ulla.

...
Torkel har dolt sitt kort väl med någon vänlig text som ligger bland blommorna i kvasten, vilken är nedstucken i en vas av plåt på sjukhemmets avdelning för mer permanent boende på slutstationen för patienter med 'obotliga sjukdomar'.

....
Det märkliga med stången i 'höjdhoppsgropen' är att när Mona gjort sina hopp och gått till baracken för att fika. Stången ligger på, när Mona kommer tillbaka till 'hoppets kärna', som platsen populärt kallas. Den för såväl träning som för idrottsliga prestationer i tävling så märkbara marken. Hon minns tydligt att hon glömt lägga tillbaka stången själv, där den hamnat nedanför de parallella stavarna, cirka en och trettio på bredden där stången kan ta plats. Hon känner då inom sig den där värmen som väl bara närvaron av Torkel kan framkalla, bara att han finns men inte syns. Det är som om hans 'själ' svävade över idrottsplatsen. Få säger sig ha sett en skymt eller skugga, de sedan inte logiskt kunnat förklara. Bara att det som 'saknades nyss', fanns där bara timmar eller ögonblick senare.