Det har passerad dagar i varje sekund, ett liv som krockar mot
ett stängt fönster och skapar en ny form av fördomar.
Processen stannar inte trots att vi andas ut och renar oliktänkande.

Min underbara vän. Det är inte sanningen som ska möta ett rättskipande,
det är påståendet. Att vi inte kan njuta av det söta utan att inte ha gråtit först.
Solljusets vackra är minnets enda makt över våra gråtfärdiga själar.

Allt kommer krossas under samma vält och återvinnas av jorden ändå,
så vem kommer att uppmärksamma att du följt alla lagar och sedvänjor? Varit vacker när meningslösheten stirrat sig blind och haft den ljuvaste av blickar när alla var bländade och detta medan odjuren ständigt hånskrattade i grupp och snålvinden bedövade halten av smekande värme.

Snön ligger inte där och fryser på marken för vår skull.
Solen bränner inte sönder marker för att den hatar vatten.
Det är bara en illusion och en sanningsbärare som redan blivit skjuten i bröstet. För vi vet vad som sker när slakten av det underbara inträffar. Vi kommer slussas in i olika världar för att aldrig mer mötas.

Ska kämpa för att få vår sekund tillsammans. Ska offra sötebrödsdagar för att finna din hud bredvid min, även om tiden inte ens kan mätas med mänsklig tid.

Sen kommer det att räcka att jag ser dig, känner dig för just den dagslånga sekundens längtan.

Min underbara vän, gå inte hem ensam,
stanna inte upp och längta efter kärleken,
när jag existerar i denna värld, bara för din skull.