Känner Du!? JAG TÄNKER GRÅTA ALLA JÄVLA TÅRARJAG TÄNKER GRÅTA ALLA JÄVLA TÅRAR För dem som inte kan Jag tänker gråta högt för alla de som tror att vänskap kan vara en knapptryckning på Facebook, fast allt de vill är att prenumerera på energi. Jag tänker gråta lika naken som jag till slut var efter att ha dansat … och sorgset stilla sensuellt rytmiskt i sakral andakt svept av mig den fotsida rosornamenterade silvermanteln (bilden) de långa silverhandskarna, vildflikade kjolen i silverfägat läder, strassglittrande silverstringtrosan och BH:n endast iförd tiara, vintergatans alla diamanter av strass, Gudinnerligt kroppsglitter och skyhöga vita skor … så själsnaken och naken ända ut till min hud … endast draperad av tårar i en andakt… på en gigantisk strippscen på Lido i Stockholm anno 1980 med vacker ljussättning som påminner om mitt kosmos .. där jag just fått dödsbesked att mannen jag älskar mest på hela jorden just gått bort ... Morfar. Min Moffa! ”Gick Du upp o strippade?” frågade en anhörig dömande och mycket indignerat. Ja … jag tog av mig kläderna rituellt, jag föddes naken… Jag hedrade honom med allt jag hade. Det vackraste jag nånsin gjort. Aldrig har jag varit starkare i min skörhet, än i min andakt. Att scenen och den enda platsen för utlevnad för en inkarnerad, vilsen, då rotlös tempeldanserska och prästinna - var en porrklubb vad gör det? Vad skiljer den från en kyrka? Jo bara lite mindre blod på väggarna, här har inga häxor dömts till döden och inga barn tvingas döpas utan att ha blivit tillfrågade. Kommers och andakt i egen regi och biktbås för lust med Gudinnor bakom glas. Porrklubben vann på frisinnet, men fick minus på genusperspektiv och djupsinne, men med egen matsäck och egna initiativ så gick det att nära sig och publik med själ. Jag fann ett liv. Jag fann en scen, tog mig upp och gjorde vad jag skulle. Att porrindustrin kidnappat Gudinnans lust är inte mig att klandra. Jag var ett med den där och då. LJUSSPEL Pink Floyd "And I am not frightened of dying, any time will do, I don't mind. Why should I be frightened of dying?” Jag ställer mig på scen, eller dansar, eller finns … med högburet huvud, gråter och visar min blanka blygd … prestigelöst för jag är inte mer än Du, Du, Du och Du.. Idag är jag inte vacker, så jag bespar oss vyn av min kropp, den ska älskas och smekas inte ses med ögon. Var sak har sin tid. Bilden till vänster visar då jag gråter 2015 för jag sörjer en älskad. Och den högra visar silvermanteln jag älskade så, jag blev jag med den ... i ... Gudinnans kraft. Jag gråter för alla kvinnor som istället för rosor får DicPics. Jag gråter för våldtäkten då jag var 15 år och bara var en liten kvinna. Jag gråter för minnet om hur jag försattes paralys, så jag hjälpte i rädsla för överlevnad till att bli våldtagen, och då fanns ju inget våld att juridiskt anmäla, mer än hot om kniv. En kniv jag aldrig såg. Tack o lov. Jag har förlåtit mig själv, offer kan göra så. Överlevnadsinstinkt. Jag sa uttryckligen nej, jag grät rädd under hela våldtäkten, själen skrek. Kroppen livrädd. Jag gråter … för varje gång jag ser en äckelkåt man äta mig med ögon som klär av mig utan mitt samtycke, och utan värme, helt utan respekt, ja föraktet lyser i hånflinet … då är jag rädd att frysa igen inför den mentala våldtäkten. Rädd att paralysen, PTSD:n och hjärtklappningen är större än mitt glödande raseri om någon bara rör mig, eller användande snusktittar på mig mot min vilja. Fast jag vill bara slå och slå, och faktiskt mörda, trots att det är emot all min etik … jag vill döda den som skändar min kropp eller själ för egna lusten. Att jag inte gjort det … dödat någon beror nog helt och hållet på att jag bänts bort av ordningsvakter de två gånger jag glömt vara rädd och blivit skändat tafsad på, och allt svartnade och vildjuret i mig tog över med ett enda kommando: DÖDA! Frågan är om jag inte fruktar mig mer än männen. Jag vill inte bli sådär… Att vildvreden tar över. ”Du skall icke dräpa”. Så mycket tyglat adernalin. Skapat kortisol. Skapat fetma. Jag förstår nu att jag vägde 175 kg att jag var rädd att vara vacker. Våldtäktsmannen sa med mjuk röst: ” Du är så vacker”. Jag hade föredragit cynism i rösten, inte värme. Dubbla budskap är det farligaste, själen blir toxinerad av det. Att vara vacker utanför scen och livvakter var skräck, en mental mörk burka. Jag gråter för våldtäktsmannen, narkomanen stackaren han kan inte mått bra. Jag gråter för en snäll person, en ung man, dagens nya generation, som ville knulla mig som en tjur, och ömsom vara min slavpojke, men skiter i min själ och min välvilja. Jag gråter för alla som ljuger. Jag gråter för att jag lever på en jord där många väljer bort kärlek. Jag gråter för masspsykoser och galna lagar och byråkrati, censur och tortyr. Jag gråter för att avunden sparkat undan benen för unnsamglada ord som inte finns som: medlycka, medglädje, samglad, medtacksam och alla delade lyckor … som är ickeverbala. Jag gråter för att vi inte kan skilja på handling som verk och person. Men världen och alla ogråtna tårar dränker mig. Varsågod nästa som vill. Kanske är Du ledsen? Gråt för många här har glömt hur det är att känna.
© DominiQue NVC Costa 13 juli Renverkets år 2018
______________________________________
Prosa
av
DominiQueen
Läst 608 gånger och applåderad av 9 personer Utvald text Publicerad 2018-09-12 09:56
|
Nästa text
Föregående DominiQueen |