Så länge skogen består - består också kantarellerna i den. Och så länge ditt minne består - hittar du till ställena. I decennier. På samma kvadratmeter skogsmark liksom inom samma kvadratcentimeter inom din hjärnbark - hittar du dem.

Men när skogen fälls - då dör kantarellmyceliet och guldet försvinner omedelbart och obevekligen.
Kvar blir de likväl som minnen i dina hjärnbarksvindlingar och kan där glimra sitt guld mot dig blott du tänker på dem.

Fast en hjärna är icke evig. Så när du själv dör - dör också slutgiltigt de sista sagorna om skogsguldsställena.