(e)
Vissna blommor och vackra världar
oskuldsfullt fångar jag
och finner,
märker tatuerat att
världen är bara vacker när du finns bredvid mig
mörkret faller alltid från himmel
lägger ett sorl över de få färger
som dansar min harmoni
till sömns
de små bomullstussar som smeker
värmer de kvarvarande istapparna
och drunknar i sandfyllda vidder
färden mot,
är färden ur spår
bortom det lägsta av tankar
pressar mig fast och gjuter min själ djupt
världen är bara vacker när du plockar upp mina tårar
och säger att allt är osanning
en vissen blomma skänker ingen tröst, oavsett hur nyplockad den är
kan bara falla nedåt
medan mina mörka blickar suktar
fryser min omvärld
när jag vaknar
lyser det persiennrandigt i min säng
och jag inser att
världen är bara vacker när du finns bredvid mig