blir glad av den blick
jag nyligen fick
vill alltid vila i ditt öga
du gör mig lycklig
med dina armar och hår
sorg regnar bort

Älskade sorg är lättare att bära
när vi går på en väg av ljus

det är lätt att säga men när man förstår
frågar jag mig varför, ständigt
läcker kärlet över brädden
vad gör människor varandra ?
är det ingen som förstår när vi andra slår
slår vi dubbelt oss själva.

älskade klokuggla en sån sorg du fått leva inte bara ditt då,
all förlorad tid och vännerna borta,
som fjun lyfter dina fåglar från mina händer
om tårar kunde ge livet åter tvätta rent dina sår
värken sprider sig till min skugga, till min fot