Det är ju inte helheten jag söker
bara motivet och förståelsen
att den existerar

tänker inte ägna livet åt att förstå
och inse
vill bara ha en tro att det går
och jag nöjer mig med det

lyft varje sten på min färd
letat igenom varje skrymsle och vrå
tittat utifrån in och inifrån ut
och förstått det självklara i det omöjliga

svaren finns inte för att jag ställer frågan
de finns bara gömda tills jag inser varför

kan ägna livet som korsfarare genom djungel
av frågetecken och aldrig riktigt få veta varför
jag ens finns till

har vandrat miljoner steg
sprungit gatlopp genom kaos och destruktion
bara för att få en enda liten aning

nu är det över
nu är det äntligen slut

att försöka inse meningen är lika menlöst
som att jaga sin egen skugga

det är själen som spelar dig ett spratt
och förvillar dina sinnen att tro
när sedan svaren aldrig anländer
dyker meningslösheten fram som ett brev på posten

inse att du är en del av helheten och du kommer
snart förstå att svaret egentligen är själva frågan