ur fulländning är vi inte
skrapsår och villovägar
präglat små steg som leder
till lycka

små, små egenheter och
en mängd små kors att bära
men kan ändå se lyckan i stormens öga

du är min fyr i horisonten
som leder mig hem
och skänker tröst i en värld
som ständigt fyller korridorerna med skrik

små ledstjärnor som tänds vid
varje lite steg som tas
och en vacker visa som spelas i bakgrunden

vi finns där för varandra
och plockar upp spillror av ledsamheter
som skapas av omgivningens ideal

ur fulländning är vi inte
vi är inte ens nära
men vi har varandra
och där är jag den lyckligaste