Känsligheten
tar skydd
bakom sin
stumma mask
Vässar sin
vapenarsenal
för att sedan
göra sig
ointaglig
Vad
finns då kvar
att
söka förstå?
Att det är vi
som är
fienden?
Eller är
kanske
det tigande
budskapet
Att hotet
i själva
verket
kommer
inifrån?