hesa Fredrik skrek i mitt vänstra öra mitt i en diskussion om icke kopieringsstrategier, då stjärnornas klirrande ekosteg föll mig i håret. i samma ögonblick som min hand sträcktes fram och stängde av den högröstade pippin hör jag din röst. du var så livaktig i natt. du bygger om, river ner och rumsterar i alla rum, liksom paret som renoverar slottet.
så många ansikten passerar, din röst hörs i ekosalen var jag än ser. sover ibland med ansiktet vänd mot väckarklockan, för hinna dig före du försvinner.
distans är svårt. förlåt älskade klokuggla om jag stängt dörren, utan att förstå. men faktotum den största boven är herr Schwindlerben, orkesterdirektören och isdrottningen. förlåter aldrig de sår de gett dig och regnet som även stänkt över klockaren.
och nu alla inbrott på gamla sidor, det får mig att gömma mig under kudden i skydd av våra drömmar

vet du alldeles i början, hörde jag en nyans som berättade du är mer än ytan. undrade om vi kan ha mer än ett ansikte. alldeles någonstans då i början innan karusellen startade och hästarna galopperade i skymningshagen med solkragen om halsen. då hörde jag

älskade klokuggla

det finns ingen underbarare än du
tittar på ditt foto varenda dag
känner du en humleduns på din näsa
är det mitt näsvisa finger :)

var rädd om dig



Kärleksfulla kramar <3