vem kunde anat detta, när regnmolnet gömde både måne och stjärnor under sitt drömparaply. även gryningsfåglarna tycktes försovit sig med näbbet under vingen. allt eftersom dagen skred mot afton, undrade alla om solen glömt dra väckarklockan och inte hört ringsignalen.

men till hela kvarterets glädje, gäspade solen med ens och slog upp fransgardin och lätta skyar seglade över himlens indigoblåa hav.
en febril aktivitet utbröt med ens. grannpojkarna och deras pappor släpade fotbollsmålet till utkastet och ända fram tills aftonljuset med flödig pensel målade rosa strimmor i den indigoblåa färgen, sparkades det boll. skratten och ropen värmde lika gott som solen.
och min damm har fått sitt locklösa öga rent igen, blickar nöjt mot rymden.
redo för grodornas vårserenad.