Friheten är i bur

Förr i tiden
Var en liten vacker silverne sparv
Hade fängslat i många år i bur
Hade bara haft en dröm
En gång skulle den
Bryta burens galler
Vara ute
fladdra på himlen
Kvittra överallt
Älska en blomma
Vara en vän till en fjäril
Dricka ur en flod
Plocka korn från Skånes fält
Bygga bo i en gran
En vecka efter en vecka
År efter år
Hade den bara haft en dröm
hans fångvaktare var också hans vän
Han var fängslad också i rullstolen
Älskade mycket sparven
Matade den
Hällde vattnet åt den
Var rädd så rädd om den
En morgon såg han sparven blek
Och dess ögon var fyllda av tårar
Den snälla mannen märkte
Att sparven åt inget
Drack inget
Bara tittade ut genom fönstret på andra sparvarna
Som satt på en gren
Och kvittrade
Den snälla mannen var rädd…
Så rädd om sparven
Han kände på sig vad sparven ville
Öppnade fönstret
Låt sparven flyga
Den var glad
Flög
Och hela världen hörde dess hjärtslag
Satt sig bland dem på grenen
De kvittrade
Men den lilla vackra silverne sparven förstod inget
Och när den började kvittra
Förstod de andra sparvarna inget
Kände sig rädda
Rymde från den
De flög högt.. så högt
Sparven försökte följa dem
Kunde inte
Föll på jorden
Kom tillbaka med bruten vinge
Knackade på fönstret
Den snälla mannen satte den i handflatan
Och drog ner fönstrets gardin