saknar din stämma
fast jag aldrig den hört
markerna blommar där du går
utan dig är livet en öken
så tätt sammanvävda är våra spår
ibland vaknar himlen utan ljus
plötsligt står du där och lyser
när jag i mörkret fryser
genom själen drar då hoppets sus
då jag ser du mår bra
gläntar solen på sin gardin
Tröttheten släcker min lampa
bäddar min säng
tårar broderar min kudde
över timglasets väg om och om igen

Har lärt mig den sanna kärleken
är tid och gränslös

*

Kommentarer på oändligt
ULJO - 2017-08-16 11:07
Precis kärlek är gränslös och tidlös