Jag har mitt eget perspektiv. Mina bekanta, vänner, familj eller de vilka inbjuder mig att komma, dyka upp. De har arr erkänna mig som bärare av mina egna kläder. De kan förstås genom utpressning och manipulation få mig att klä mig efter deras egen smak. Men jag har min egen stil. Antingen får de mig att klä mig efter deras smak. Bara att de då inte får min närvaro att färgas av min personlighet. Om det å andra sidan är den de är ute efter, kommer jag i för tillfället självvald klädsel. De kan inte få båda sina val tillfredställda, utan antingen det ena eller det andra. Så fort någon söker få båda dessa krav tillgodosedda, där jag sätter mig på som tvären och kommer ej. Eller om jag blir inbjuden under falska förespeglingar, får det vara med mina underbara talanger inom vitt skilda områden, som närvaro eller prestation.