Det regnade ute. Regnet stod som i små sjöar och bara som sköljde ned mot jorden. Hur mycket det regnade till havs den dagen, det visste nog inte ens de som befann sig smått utspridda och som utlämnade till det piskande regnet. Om det blåste en smula? Inte då, det var 'halv storm', även på den mest vindpinade plats här som där i vårt långa land. I Mönsterås fick en kvinna gå lutad likt en gurka med växtvärk och en pojke i Laxå höll på att drunkna i tårar över en krossad och fyrkantig vas i glas. Mannen kunde väl vara kanske en 55 år eller så och jobbade som anställare av människor på fabriken med stort F. Många nog var beroende av att den firman inte bara höll sig på fötter utan även höll på att som expandera, om än i lugn takt. Mannen kom till jobbet hela 36 sekunder försenad, och det skyllde han på vädret. Det var dock ingen som sade något till honom om den saken. Gossen hade 'flexibel' arbetstid. Så han kunde sitta i sin bekväma stol till fåtölj, tills klockan var en minut över sjutton. Det gjorde honom föga. Att lädret gick i någon blodröd eller kanske tegelröd nyans var inget han störde sig på. Inte en blinkandet från en avlång lampa i taket kunde störa hans lättja. Minst en gång om dagen kom det någon och sökte anställning på firman. Förut kunde det heta att någon sökte arbete. Numera var det en anställning som söktes. Han kunde sitta mitt emot en stående sökande och verka som bliga nyfiket och litet undrande, som en undfallande och vänlig person. Ibland kände han sig dock något nyckfull. Kanske var detta en sådan dag. Det skulle nog inte dyka upp så många idag. Med tanke på vädret. Men han öppnade ändå en låda för att se efter att där fanns formulär, en annan låda innehöll pennor och en tredje lådas innehåll var 'hemligt'.
(2018 11 03)