Ordanhopning nr 103 ur samlingen KONVALESCENS (2018)
På god fot
De döda sjunker
i kropparnas plötsliga förtingligande
Ur Evolutionens planritningar
blommar barnen
som petriskålarnas bakterieodlingar
Snart har de bestämda åsikter
om världens tillstånd
medan de döda
oavlåtligt
sjunker genom kropparnas förtingligande
(i ljuden av regn och rödvingens fallande skala)
Fastklamrade
vid levandets sista utposter
skorrar de gamla och sjuka:
en dissonant musik
Den här morgonen
ligger kroppen till sig
i färgutbrottet
från den högresta kaffemuggen
och den ensliga husflugans irrande spiralgångar
i den surrande bordunens
tredimensionalitet
genom den fjärde
Dick Allens Zen Master Poems
ligger uppvikt
med ansiktet neråt
på sidorna 26 & 27
Anna hostar genom lunginflammationen
på nedre botten
Snittet i min rygg kliar
(eller är det tejpen?)
Jag lyfter en tandpetare
i björkträ
Dagen ska mötas av Vargens grin
(eller hur?)
oavsett om de döda sjunker
i sina kroppars plötsliga förtingligande
(en upprepad fras vars sista ord låter som en blyertspennas
anslag mot kanten av ett tunt och välblåst vinglas
på god fot)